Kommissionen för global teologisk utbildning (GTEC) inom Konfessionella evangelisk-lutherska konferensen (CELC) finns till för att främja teologisk vänskap mellan våra teologiska lärare, genom att knyta dem samman och ge dem tillfälle till samtal.

Käre broder i Kristus,

Uppenbarelseboken 7: Den stora vitklädda skaran

⁹ Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, ¹⁰ och de ropade med stark röst:

¹¹ Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sade:

¹³ En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” ¹⁴ Jag svarade: ”Min herre, du vet det.”

Då sade han till mig: ”Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. ¹⁵ Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. ¹⁶ De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, ¹⁷ för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”

Upp 7:9–17 — Svenska Folkbibeln 2015

Käre broder i tro och tjänst,

I dag ska vi begrunda Psalm 23 och den senare delen av Uppenbarelseboken 7 sida vid sida. Psalm 23 hjälper oss att förstå Uppenbarelseboken 7. Uppenbarelseboken 7 hjälper oss att förstå Psalm 23. Tänk med mig en stund på både det som är gemensamt och det som skiljer. Medan ni (i de flesta fall) fortsätter er vandring mot slutet av läsåret, kom ihåg att vi alla vandrar mot slutet av denna tidsålder. Låt er förnyas av Guds löften, som är givna åt oss och bekräftade för oss i en Frälsare som har uppstått från de döda.

Psalm 23 och Uppenbarelseboken 7 — jag vill rikta er uppmärksamhet mot två likheter och tre skillnader.

Den första likheten är bilden av herden. I Psalm 23 sjunger vi om Herren, som är vår herde. Han gör allt för oss. Han ger liv åt vår själ, han leder oss på rätta vägar, han bevarar oss med sin käpp och sin stav. I Uppenbarelseboken 7 kallas samme herde också Lammet. Han sitter på sin tron. Han vårdar sig om sin hjord i himlen.

Den andra likheten är att herden är hos sina får. I Psalm 23 är det de avgörande orden: för du är med mig. Eftersom han är med oss, tröstar hans käpp och stav oss. Han ska bevara oss. I Uppenbarelseboken är hjorden samlad kring Jesus, och han slår upp sitt tält över dem. Han skyddar dem med sin närvaro.

Innan vi går vidare till skillnaderna ska vi stanna upp och tänka på hur stort detta är. Ni är en del av kyrkan och tjänar i kyrkan i det offentliga predikoämbetet, därför att ni känner och älskar denne gode herde, och därför att denne gode herde känner och älskar er. Ni är i Kristus och Kristus är i er. Er gode herde är med er.

Psalm 23 ger tröst vid begravningar, eftersom den förkunnar en god herde som är med oss varje dag i livet, när vi ligger för döden, och efter att vi har dött — för alltid. Vår herde och konung är alltid med oss. Hans godhet och nåd följer oss i alla våra livsdagar, och vi ska bo i Herrens hus för alltid.

Uppenbarelseboken 7 tecknar två syner för kristna som lever i den stridande kyrkan. Den första synen visar de heliga som kämpar trons kamp i denna värld — 144 000 i tolv stammar; ingen i Guds här är glömd. Den andra synen visar oss en stor skara (av alla folk på jorden) klädda i vita kläder, stående inför Lammet. De har kommit ur den stora nöden — deras strid är över. I Uppenbarelseboken 4 och 5 nämndes inte denna oräkneliga skara. Men här, i kapitel 7, lyfts den stora skaran fram. Den äldste frågar Johannes, och Johannes sänder frågan tillbaka: vilka är de och varifrån kommer de?

Den äldste svarar att detta är alla de som har kommit ur den syndiga världens stora nöd; de är i himlen därför att Lammets blod har gjort dem fullkomliga.

Detta är de troende för vilka Jesus Kristus var deras gode herde. Jesus var med dem varje dag de levde på jorden. Men nu är de i himlen, och allt är bättre.

Så länge vi är i denna värld leder Jesus oss på rätta vägar. Genom sitt ord och genom ordets tjänare undervisar han, tillrättavisar han, upprättar han och fostrar han sina får. Deras syndiga kött är kvar. Varje dag faller de. Varje dag ångrar de sig. Varje dag finner de tröst hos sin barmhärtige och förlåtande Gud. Men i Uppenbarelseboken 7 leder Lammet, som är deras herde, sitt folk till livets vattenkällor. De har liv i Gud — liv i fullhet, liv sådant det var menat att vara.

Det finns ännu en skillnad. Så länge vi är i denna värld inbjuder vår herde och konung oss till sitt nådens bord. Varje dag läser vi hans ord. Varje dag öser han välsignelser över de gäster han har kallat. Så länge vi är här sker allt detta i våra fienders åsyn. Inte bara vårt syndiga kött, som redan har nämnts, utan också en fientlig värld och Guds folks anklagare. Vi sjunger Psalm 23 och lever Psalm 23 inför dessa fiender.

Scenen i Uppenbarelseboken 7 är helt annorlunda, och mycket bättre. Ingen törst, ingen sol som bränner, ingen hetta som plågar — för Guds folk är inte längre i öknen utan i det utlovade landet. Inga tårar, för de har gått ut ur tårarnas dal. Inga fiender. Inte en enda. De är borta för alltid. Så länge vi är i denna värld leder Jesus oss genom många mörka dalar. Men när han har fört oss genom dödsskuggans dal, ska den siste fienden vi möter — döden — ligga bakom oss för alltid.

Då ska vi inte längre behöva kämpa mot synden, inte heller ångra våra synder varje dag. Vi ska vara inför Guds ansikte. Vi ska se Gud ansikte mot ansikte. Vår herde ska slå upp sitt tält över oss. Vi ska bo hos Gud, och han hos oss. Det är Uppenbarelsebokens 7 löfte till oss, och det ger oss stor tröst, stort hopp och stor kraft medan vi ännu sjunger i leden i Guds här på denna sida — ännu på jorden.

Men när vi väl har nått fram till den kommande världen — när vi är på andra sidan, i himlen — då ska vi och alla i denna stora skara se vår uppståndne Frälsare ansikte mot ansikte, den gode herden som gav sitt liv för oss och tog det tillbaka. Detta är inte önsketänkande; det är ett fast hopp.

Och det är ännu en skillnad. I Psalm 23 säger vi: ”Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.” Ja. Vi säger det i förtröstan och i hopp. I Uppenbarelseboken 7 börjar och slutar lovsången från alla Guds heliga och alla hans heliga änglar med ”Amen”, för allt är fullbordat.

Psalm 23 är sången från Kristi hjord på vandring. Fortsätt att sjunga den.

Uppenbarelseboken 7 visar Psalm 23:s verklighet för Kristi folk när deras vandring är slut och evigheten har börjat. Amen.

Brad Wordell tjänar som professor i Gamla testamentet och föreståndare för fortbildningen vid Wisconsin Lutheran Seminary. Han är också ledamot av WELS kommission för mellankyrkliga relationer (CICR) och ordförande för Kommissionen för global teologisk utbildning (GTEC) inom Konfessionella evangelisk-lutherska konferensen (CELC). Brad och hans hustru Andrea har fått fem vuxna barn och ett barnbarn.

Skola för livet: Martin Luther som uppfostrare

Den första artikeln skrevs 2013 till Wisconsin Lutheran Seminarys 150-årsjubileum och gavs ut på nytt 2017 för att fira 500 år av luthersk reformation. I artikeln inbjuder professor Arnold Koelpin oss att på nytt upptäcka Luthers dubbla arv — som reformator och som uppfostrare. Med rikliga citat ur Luthers egna ord — hans brev, bordssamtal, predikningar och traktater — tecknar Koelpin ett levande och personligt porträtt av Luther: en far, en professor och en reformator av undervisningens metoder. Han visar hur Luthers övertygelse om evangeliet formade allt — från hur han fostrade sina barn till hur han bemötte universitetsstudenter som hade svårt för studierna. Lutherska teologiska lärare i det tjugoförsta århundradet kommer att läsa denna artikel eftertänksamt — inte främst som en historisk översikt, utan som en spegel, som ett tillfälle att fråga om vår egen syn på utbildning och vår egen praxis bärs av samma evangeliska övertygelser. Luther var pedagogiskt uppfinningsrik, varm i relationer, intellektuellt krävande och framför allt driven av övertygelsen att målet för all utbildning är att känna Kristus och att tjäna sin nästa. En sådan artikel påminner oss om vår höga kallelse som lutherska teologiska lärare: att själva växa i Guds nåd och att forma sinnena och samvetena hos nästa generation av evangeliets tjänare.

Läs vidare ›

Arnold Koelpin tjänade i 45 år som pastor i WELS och som collegeprofessor; av dessa undervisade han i 39 år i religion och historia vid Martin Luther College i New Ulm, Minnesota. Herren kallade honom hem till himlen i november 2017.

Lutherdomen i USA

En blick på förändringarna inom amerikansk lutherdom under de senaste 40 åren.

Den andra artikeln är en nyligen publicerad artikel i Forward in Christ om lutherdomens föränderliga landskap i Amerika. I kommande nummer av GTEC:s nyhetsbrev hoppas vi kunna se närmare på lutherdomens landskap i andra delar av världen.

Läs vidare ›

Pastor Paul Prange är make och far till tre barn, och har tjänat som pastor i WELS sedan 1988. Han undervisade vid Michigan Lutheran Seminary, där han var rektor i femton år. Han har också varit administratör för WELS prästutbildning och ordförande för Joint Mission Council. Nu tjänar han som WELS gudstjänstdirektor och kyrkokonsulent.

Om ni har frågor eller synpunkter på detta nyhetsbrev, skriv gärna till brad.wordell@wls.edu.

Bibelcitat ur Svenska Folkbibeln 2015. © Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, och Stiftelsen Biblicum, Ljungby.